Hur mår du?
När man mår dåligt väljer man att isolera sig. Visst är det trevligt med folk som bryr sig, men när man inte orkar med sig själv, hur ska man då orka med andra människor?
Sedan då man mår bättre, tar man på sig fräscha kläder, snyggar till håret och sminkar sig lite. Bara att snygga till sig själv gör att man känner sig friskare men det innebär inte att man är frisk egentligen.
Det som är jobbigast efter en hjärnblödning är att vissa handikapp inte syns.
Vem ser att jag sliter som ett djur bara för att komma ihåg att låsa bildörren efter mig?
Vem kan förstå att minsta förändring eller motgång kan skapa kaos?
Vem kan inse att när jag är trött, så betyder det att jag inte har minsta energi kvar?
Man orkar inte med ljud eller ljus. Bara en simpel sak som att se på TV är för jobbigt.
Hur kan man förklara att vardagliga saker som man tidigare bara gjort av farten, kan kännas som ett maratonlopp?
Det är lätt att tro att man förstår, när man själv inte varit sjuk eller haft någon nära anhörig som varit sjuk.
Och med sjuk, menar jag allvarligt sjuk.
Problemet är då, när man äntligen tagit sig ur hemmet och snyggat till sig, tror många att nu mår man bra.
Fast egentligen är det bara en fasad man visar utåt för att sedan komma hem igen och falla ihop, helt utmattad.
Sedan att hela tiden få frågan: Hur mår du?
Vilket svar vill mottagaren ha?
Vill de verkligen veta hur dåligt man mår?
De närmaste släkt och vännerna är mån om en och bryr sig, medan andra frågar utan att lyssna på svaret.
Vill jag själv tala om hur jag egentligen mår?
Näe, det är inte alltid jag vill det. Det är inte alltid jag orkar med det heller.
Nu är jag väldigt tacksam att jag har en fantastisk familj som förstår och ser hur jag mår utan att jag behöver säga så mycket. Jag är dessutom väldigt tacksam att jag har sådana omtänksamma arbetskamrater som vet hur jag har det och har förståelse för det.
Sedan har vi väldigt fina kompisar som även de har förståelse.
Det är ni som gör livet så mycket bättre.
TACK!
Kommentarer
Trackback
