Det var så skönt att stiga in i sitt eget hus igen.

Där fanns allt jag egentligen behövde - barnen, min make, min säng, maten, TV:n, you name it..

Det var som om man äntligen kunde andas ut och börja leva igen.

 

Att ligga på sjukhus är inget för mig.

 

De första 3 månaderna sov jag. Så fort huvudet hamnade på en kudde, somnade jag. Det spelade inte någon roll vilken tid på dygnet. Och när jag sedan vaknade till, var jag lika trött som när jag somnade. 

 

Huvudvärken fanns där hela tiden och jag fick veta att det kunde dröja länge innan den försvann.

Vissa dagar kunde huvudvärken vara outhärdlig och sitta kvar i flera dagar. Då var det bara att sova bort tiden.

Eftersom jag fått veta att den skulle vara länge, led jag i det tysta. Jag trodde att jag skulle ha det så här.

 

Efter hjärnblödningen, ändrades min skala på hur ont man kan ha. Det som jag tidigare uppskattat som väldigt ont var inte längre så ont. Om man använder en skala mellan 1 och 10, där 10 är den värsta smärtan (outhärdlig), hamnar huvudvärken jag fick av hjärnblödningen på 10. Så en stukad fot, kraftig bihålsinflammation eller liknande hamnar numera på ca 6-7, vilket jag tidigare tyckte var outhärdligt.

 

 

Saffransbröd kan ibland vara torra och intetsägande, men inte mina.

Har hittat ett suveränt recept i en gammal kokbok, som jag gjort om lite.

 

Hemligheten är att man ställer in en form med vatten i ugnen under gräddningen.

Den avger ånga och gör så att brödet inte torkar.

 

 

Här är receptet:

50 g jäst

250 g smör

5 dl mjölk

2 dl grahamsmjöl

12 dl vetemjöl

½ tsk salt

2 paket saffran

1½ dl socker

1 ägg

ev russin

 

Pensling:

1 ägg

½ msk vatten

russin

 

1. Smält smöret, tillsätt mjölk och värm till 37 C.

2. Smula ner jästen i en bunke. Hälldegspadet över jästen.

3. Tillsätt, salt, saffran, stött med lite socker, resten av sockret och ägget.

4. Rör ner grahamsmjölet och hälften av vetemjölet. Rör blandningen jämn och tillsätt russin samt resten av mjölet.

5. Låt jäsa ca 30 minuter.

6. Sätt ugnen på 250 C och ställ in ett ugnsfast form med vatten på botten.

7. Baka ut till härliga bullar av olika slag.

8 Jäs i ca 20-30 minuter på plåten.

9. Dekorera med russin och pensla brödet med ägg utspädd med vatten.

10. Grädda i mitten av ugnen i 250 C under ca 10 minuter. 

11. Låt brödet få svalna under en handduk.

 

 

 

 

 

 

 

 

Du får inte sätta dig upp!

Det var det första jag hörde när jag vaknade.

 

Där låg jag intråcklad i slangar kors och tvärs, Det var 3 olika dropp, kateter, artärnål, venkateter, syrgas etc. Så fort jag vände på mig eller väcktes för kontroll, kräktes jag. Då kan jag bara nämna att jag blev väckt varje timme första dygnet. Jag tycker synd om sköterskorna som måste väcka mig, för de fick så dåligt samvete när jag mådde så dåligt.

 

Huvudvärken var inte längre lika kraftig och varje gång den blev värre kom de med en smärtstillande spruta. Till slut kom de även fram till en cocktail mot illamåendet och plötsligt kändes livet helt okey.

 

Under de första 7 dagarna fick jag ligga raklång utan att höja huvudet, då trycket i huvudet kunde stiga. Det var tufft att bara ligga och se upp i taket. Maten fick man försöka skyffla in. Tur att de hade sugrör och hakklappar, för inte var det lätt att äta liggandes.

 

När man ligger ner och inte kan ta för sig något kommer tankarna.

Efter ett tags grubblande kom jag fram till att jag var nöjd med mitt liv. Jag har tagit vara på de möjligheter som kommit min väg och fått upplevt en hel del i mitt liv, så skulle jag nu inte klara detta, så är jag nöjd.

Det är inte för att jag vill dö, men om det värsta tänkbara skulle hända så är jag beredd.

Det var väldigt skönt att komma fram till den slutsatsen, jag blev alldeles harmonisk.

 

Nu gick det ju bra ändå, trots att jag inte är den jag var förrut, för jag finns här framför allt för min familj.

 

När de första 7 dygnen gått, fick jag äntligen sätta mig upp i sängen. Det snurrade ordentligt i bollen så det blev inga långa stunder man satt i början.

 

Det jag till att börja märkte av var:

huvudvärken (den fanns där hela tiden),

tröttheten (kunde sova hur mycket som helst),

yrseln (det kändes som fötterna var runda under fotsulorna),

såg dubbelt (ögonen hade svårt att fokusera),

felsägelser ( svårt att hitta orden)

tappade minnet (framför allt information som kom snabbt, det var som om hjärnan inte tog emot den)

ljudkänslig (klarade inte av när det var stojigt)

ljuskänslig (jobbigt med solljuset samt att se skillnad på skuggor eller gropar)

känslig (kan gråta för ingenting)

 

Jaa, som du ser. Det var en hel del som inte var som tidigare. Nu var det bara att försöka återhämta sig. Tyvärr är man en tidsoptimist, som tror att det ska gå fort, men ack vad man bedrar sig.

 

 

 

Det handlar om ditt liv – kom ihåg gårdagen, dröm om morgondagen och lev i nuet.

 

 

Äntligen fick jag något för huvudvärken.

Innan helikopterfärden kom läkaren och injicerade något smärtstillande medel så att jag skulle klarar av resan på 45 minuter. Huvudvärken lättade något. Nu hade vädret slagit om så helikoptern kunde flyga. Det var visst en jättefin utsikt från helikopterfönstret, men jag kunde inte vrida på huvudet och se ut. Det gjorde fortfarande alldeles för ont. Så där låg man på en bår, med hörselkåpor och kunde inte njuta av resan. Vilken osis, när man äntligen får åka helikopter.

 

Vi hann bara landa och komma innanför dörrarna på nästa sjukhus, då jag blev ordentligt illamående och måste kräkas. Sedan kräktes jag så fort jag ändrade läge eller vaknade till.

Så in på åderröntgen, jag kräktes, fick kontrast, som gjorde att det kändes som man kissade på sig fast man inte gjorde det. Helmysko. Jag kräktes. Upp på NIVA (Neurointensiven). Jag kräktes. Blev tvättad där jag låg i sängen, Jag kräktes.

Läkaren kom och sa att de hittat ett pulsåderbråck (anerysm) som måste opereras och att de väntade på mig på operation. Så jag blev nerrullad dit i sängen. Just det, jag kräktes.

Sedan blev jag sövd och det var jätteskönt.

 

Operationen hade gått bra och de hade gjort en coiling. Dvs de hade gått in via pulsådern i ljumsken och upp till hjärnan och fyllt anerysmet (pulsåderbråcket) med en metalltråd av platina.

 

 

På denna youtube-video kan ni se hur en sådan operationen går till.

 

 

 

Det är otroligt vad man kan hitta fina saker på Second Hand och Loppis. Jag älskar att gå omkring på dessa ställen. Ska man göra några fynd gäller det att ta tid på sig.

 

Ofta får man ta fram symaskinen och modernisera fynden lite. Det är bara fantasin som är begränsningen.

 

 

   När jag insåg att jag inte kunde ta mig ut ur sängen på egen hand ropade jag på min man.

- Det här är ingen vanlig huvudvärk, det här är något annat, sa jag till honom.

- Vad ska vi göra? undrade han.

- Ring skjukvårdupplysningen, jag tar mig inte ur sängen, det gör så ont.

Min man ringde sjukvårdsrådgivningen och de sa; Ni måste ringa efter en ambulans.

Sagt och gjort, vi ringde ambulansen.

 

Då slog det mig, jag måste ringa till någon arbetskamrat. Jag ska ju jobba imorgon.

Trots den hemska huvudvärken, bad jag min man om mobilen och så jag ringde en arbetskompis.

-Jag kan inte komma imorgon för jag har fått en hemsk huvudvärk och ambulansen är på väg.

Tala om plikttrogen. Man är ju inte riktigt klok egentligen.

Undra hur dålig man måste vara för att bara tänka på sig själv.

 

När jag väl kom in på sjukhuset blev det skiktröntgen. 

Inget syntes på röntgen.

Som tur var kom jag till en bra läkare som sa;

Innan vi går vidare vill jag först utesluta det värsta tänkbara. Vi kan tyvärr inte ge dig något smärtstillande innan vi vet vad huvudvärken beror på. Inatt får du stanna kvar på intensiven och i morgonbitti blir det ett ryggmärgsprov.

 

Hela natten låg jag med den hemska huvudvärken och väntade på att timmarna skulle flyta förbi snabbt. Varje timme kom personalen förbi och kollade upp mig med att lysa i ögonen, bad mig lyfta benen, lyfta armarna och hålla kvar dem, hålla armarna i kors och klämma ihop händerna och svara på en enkel fråga.

Om och om igen...

 

Klockan 8 på morgonen skulle läkaren äntligen göra lumbalpunktionen.

Det kommer att göra ont, fick jag veta. Men... jag tyckte knappt att det kändes. Det var ju i huvudet jag hade ont. Läkaren var väldigt pratsam och berättade vad han gjorde. 

Först tog han ett rör och sa; Det här är slaggröret och det räknas inte, det är alltid blod i det. Det är rör 2 och 3 som räknas. Sedan blev läkaren tyst, alldeles knäpp tyst.

Då började jag ana oro, men slog bort tanken direkt. Det är säkert inte något farligt.

 

Efter en stund kom läkaren tillbaka och sa:

 

 

 

 

Otroligt vad man kan göra med lite fanatsi.

 

I helgen har jag tillverkat en flexibel fondvägg till min dotters rum. Tillverkat..???

Just det, tillverkat. Med snyggt tyg, träskaft, några krokar och tråd. 

Nu kan hon byta fondvägg hur ofta som helst. 

Det är bara att byta ut tyget och variera längden efter smak och tycke.

 

Funktionellt och billigt :D

 

« ♣♣♣ »

 

 

   Det var fredagen den 7 januari 2011. Lätt att komma ihåg då det var dagen efter Trettondagen. Jag åkte som vanligt till jobbet. Det var dåligt väder och metrologerna på TV hade varnat att det skulle bli ännu sämre till kvällen. Det snöade och blåste ute. Det var lite kunder, så vi hade det ganska lugnt på eftermiddagen. Mina underbara arbetskamrater tyckte att jag kunde sluta kl 16 istället för kl 17 eftersom jag hade en bit att åka (ca 30-45 minuter) innan jag var hemma. Dessutom hade jag en hel del övertid på grund av omorganisationen som vi var inne i. Så jag tackade för mig och for hem kl 16.

 

   Snön yrde runt bilen. Snöröken gjorde att sikten var urusel. Det gällde att ta det lugnt och hålla tungan rätt i munnen. Jag hade tänt de röda lamporna baktill, på extra starkt ljus, så ingen skulle köra in i mig bakifrån. Det hade bildas höga snökanter och det var väldigt spårigt.

Jag var så glad att jag fått sluta tidigare för det var så skönt att komma hem.

 

När jag hade kommit hem stod en varm härlig Tacosoppa uppdukat på bordet, så det var bara att sätta sig och börja äta. Det smakade riktigt gott. Efter middagen satte jag mig på golvet i vardagsrummet med barnen för att öppna ett paket som kommit med posten. Alla vara vi nyfikna på innehållet. När vi väl fått upp paketet och jag skulle börja läsa instruktionen hände det....

 

 

 

 

Plötsligt fick jag världens huvudvärk och då menar jag världens huvudvärk. Den kom så kraftigt och så hastigt. Jag trodde innan att kraftig huvudvärk, det hade jag haft, för jag hade ju haft bihåleinflammation. Då kan jag bara meddela att det är ingenting jämfört med den huvudvärk jag nu fick.

Jag kunde heller inte läsa längre, allt blev suddigt. Det var som att gå i en dimma.

Det började susa i öronen och jag kunde höra hur det pulserade i huvudet. Donk, donk, donk...

 

Det enda jag tänkte var: Jag måste få bort huvudvärken - jag ska ju jobba imorgon.

Och eftersom det var lördag dagen efter var det mer viktigt att jobba, då jag visste att vi inte är så många dessa dagar och det är svårt att få någon att hoppa in.

 

Jag gick och tog en Ibuprofen (dvs samma som Ipren). Inte ett så smart val vid hjärnblödning, då de ökar blödningsbenägenheten. Men till mitt försvar kan jag bara säga, jag fattade inte att det var en hjärnblödning. Det enda jag tänkte på var att det troligen var någon kota högt upp i nacken som låst sig eller något sånt.

 

Jag gick och lade mig i sängen. För har man huvudvärk, tar en värktablett och lägger sig, så går huvudvärken över. Jag vet att jag lade huvudet på kudden sedan slocknade jag. Om jag somnade eller tuppade av, vet jag inte. Efter ca 2,5 - 3 timmar vaknade jag till. Huvudvärken var fortfarande kvar och fortfarande lika kraftig.

Min enda tanke var fortfarande:Jag måste få bort huvudvärken - jag ska ju jobba imorgon.

Så om jag bara ser till att borsta tänderna och byter om för natten, kan jag fortsätta sova och blir pigg till imorgon. Jag försökte sätta mig upp i sängen, men det gick inte. Jag provade igen, men det gick ändå inte.

Det gjorde så vansinningt ont.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

≈◊≈

 

≈◊≈

 

 

 

När det är dags för glosträning är det inte alltid så kul och de ska ju in i skallen på något vis. Många strider har utkämpats i köket bara för att komma igång. Hur löser man då detta?

Det viktigaste är att det ger resultat och att det går ganska snabbt, men framförallt det ska vara lite kul ändå.

 

 

Något som fungerar och inte kostar skjortan är den SVARTA TAVLAN.

Mina tjejer älskar att skriva på den trots hosta från kritdammet.

 

 

En annan sak jag kommit på är att skicka efter billiga VISITKORT med bara ett litet tryck i hörnet. 

När det är dags att att välja vad som ska stå på korten vid beställningen, lämnar jag allt tomt förutom översta raden. Där jag skriver i förnamnet eller efternamnet så det inte tar så stor plats. 

På baksidan väljer jag en blank sida.

 

Nu har vi utrymme att skriva det svenska ordet på ena sidan och det engelska ordet på den andra. Sedan  är det bara att börja plugga in glosorna.

Jag hade klättrat upp i karriären och var nu chef.  Jag älskade mitt jobb och fick hela tiden lära mig nya saker. Visserligen tog jobbet mycket tid från fritiden och familjen, men då gällde det att prioritera.

 

   Nu hade det ändå lugnat ner sig på jobbet efter en hel del förändringar med nya ägare, ny organisation och andra krav. Det var en spännande period vi hade gått igenom och vi hade en massa nya utmaningar att ta itu med. Vi skulle byta ut hela vårt datasystem och eftersom vi är helt beroende av datorn för att det ska fungera var det mycket förberedelser som måste åtgärdas. Vi visste även att det skulle följa med en massa "barnsjukdomar" i det nya systemet, men vi var taggade.

 

 

 

Barnen hade vuxit och klarade sig en hel del själva. Det viktigaste i deras liv var kompisarna.

Min man jobbade han också och fick ta ett stort ansvar hemma, då mitt jobb var tidskrävande.

Nu är det på gång igen.

Vilka fantastiska shower Victoria Secret har.

 

Vakra supermodeller med former, bra artister och vilka fantastiska kreationer.

 

Tänk om man någon gång skulle få möjlighet att åka på en sådan show, det skulle vara helt fantastiskt. Men än så länge får jag njuta av dem på TV.

 

Här kommer länken för ni som också vill tjuvkika:

 

 

 

 

Hej alla goa människor!

 

   Vad gör jag här?

Det funderar jag också på, men tänkte att det kan finnas någon där ute i världen som jag kan uppmuntra och eventuellt hjälpa med några små ord.

 

  Nu har jag precis småkikat på hur man gör och ska nu försöka utveckla en intressant, stärkande och possitiv sida.

 

 

 

 

 

 

Nu kör vi...... //Peachy